2022: Bätter sent en allri

”Och vi ville roa er och oss, det är två år sen nu Men det kom en grej emellan det vet både vi och ni Men nu är det slut på eländet Nu står vi här igen Och vi hoppas och vi tror att ni vill komma hit igen” Så sjöng vi i starten av revyn ”Bätter sent en allri”, för det var ju så att vi 2020 hade tänkt göra en jubileumsföreställning för att fira att det var 20 år sedan första revyn såg dagens ljus. Nu kom pandemin emellan, och i stället fick vi fira 20+2 år och det gick ju bra det också. I den här revyn lysnade vi bland annat på ett samtal mellan en gammal Staby-bo och en ”nyanländ” innevånare som flyttat ut på Trälen – eller som hon tänker isg att den heter - Lilla Fjellsholmen. De redde väl egentligen aldrig ut det där med namnet, men var överens om att det blåser en hel del på Västkusten. Sången ”När vindarna piskar min hamn” fick avrunda det numret. Vi gjorde en bakåtblick mot 70-talet, och funderade på om inte den galna ungdomen trots allt är sig rätt lik, från decennium till decennium. Vi fick en inblick i en allergikers skakiga liv, när det blir svårt att ens sjunga om blommor, och vi mötte golfare som trots väldigt dyra specialinköp inte fick så värst mycket bättre handicap. Kommunens ekonomihantering fick sig åter en släng av sleven, och vi träffade vaktmästaren från den översvämningsdrabbade Sparråshallen i snorkel och simfötter. Vid anställningsintervjun hade man försäkrat sig om att han hade simborgarmärke. Våra damer med väldigt håriga underben, Svea och Hjördis filosoferade över diverse intimiteter och tanterna som brukar dyka upp hade i år funderingar på hur man bäst skulle få fart på magen – var det genom isbad, magdans, pooldance med striptease eller kanske rullskridskor? Detta för att nämna några av våra nummer. Vi tyckte det var fantastiskt kul att få bjuda publiken på en ny revy, och de utsålda salonger visade att det fanns ett sug hos publiken.